torsdag, september 10, 2009

Skatteåterställning, inget självändamål men dessvärre nödvändigt..

Hej Hej
Sista dagen för den här gången i Norrköping. Ska bli trevligt att åka hem igen, med nya kunskaper kring pensionärernas livsvillkor. I går kväll blev det både spontandans till trubadur och spännande berättelser och dialoger med engagerade pensionärer.
Jag pratade om skattehöjningar i går för höginkomsttagare. Det är egentligen en skatteåterställning till tidigare nivåer, möjligen med viss justering. När jobbskatteavdraget infördes var den officiella versionen att det skulle gynna alla som arbetade eller ville in i arbetslivet. Nu har vi sett resultatet av jobbskatteavdragen. Utanförskapet har ökat dramatiskt, arbetslösheten likaså. Hade regeringen följt den ekonomiska modell som vi socialdemokrater arbetade efter, hade 50 000 fler varit i arbete i den här jobbkrisen. Det talar sitt tydliga språk, skattesänkningarna till främst höginkomsttagarna, har skadat samhället i stort och minskat manöverutrymmet för offentliga investeringar i omställningsutbildningar och välfärdsjobb. Därför är det viktigt att vi till vissa delar återställer skattenivåerna för att möta framtidens utmaningar och behov av ny arbetskraft.
När det gäller det enorma vinsterna för de privata vårdföretagen, blir jag mycket bekymrad. Till vissa delar har det säkert varit effekter av ett bättre ledarskap och budgetdisciplin, men till stora delar är det helt andra faktorer som skapat dessa vinster. Det här är ren spekulation från min sida, jag avvaktar analyserna, men jag tror bl.a. att de fem stora vårdföretagen dumpar priserna för att komma in på den offentliga vårdmarknaden, därefter när det etablerats ber de om mer pengar från landstingen eftersom det är svårt att lägga ner vårdcentralerna, på det viset ökar vinstmarginalerna i förhållande till de ursprunliga avtalen. Det blir ett slags utpressningsförhållande. Jag har inte belägg för det här, men jag vet liknande frågor förekommit bl.a i Stockholms län. I Uppsala län har Carema halva priset på labbanalyser på Ackis, för att det ska anlita landstingets provlaboratorier. Den egna verksamheten betalar fullt pris. Det finns privata vårdgivare, med begränsat uppdrag, det tar alltså de enklaste behandlingarna och får fullt betalt. Det finns många offentliga vårdcentraler som har ett mycket större uppdrag, med förebyggande, behandlande och rehabiliterande vård. De har per defintion högre kostnader och lika "låga" intäkter som de privata vårdgivarna. Det finns privata vårdgivare som uppmanar sina patienter att ta sig till vårdcentralerna för att "kolla sin träningsvärk", på det viset får man besöksersättningen utbetald och den läggs till den ackumulerade vinsten på närmare 3,2miljarder kr. Vi skulle få mycket vård för 3,2 miljarder kr... Det här är ett bekymmer och det är svårt att komma åt, vi socialdemokrater måste finna en alternativ lösning med någon form av "vinsttak" så att inte våra skattepengar i allt väsentligt investeras i dyra Porschebilar o dylikt. En metafor om något, men delvis helt riktig.
Jag förstår att privata företag vill ha vinst, men det måste finnas ett utrymme för en ordentlig diskussion i moral och etik. Ska Berit 82 år missa chansen till en bra behandling för att vårdföretag tar ut stora vinster via offentliga skattemedel. Frågan löses inte i dag, men vinsttak eller inte, frågan måste fördjupas. Det finns bra privata vårdgivare och offentliga, men vi måste alltid värna patientsäkerheten och kvalitén och rent spontant är det något som är fel när det uppstår så stora vinstmarginaler. Nåväl, analysen lär säkerställa en fortsatt tuff debatt.
Vi syns i vimlet
Pyry

Inga kommentarer: