Hej Hej
Sverige - 2009- Ett modernt land, med moderna tillåtande människor som samtalar över kulturgränserna och inbjuder alla till att medverka i samhällsutformningen och välfärdsbygget. Är det här en utopi eller en högst påtaglig verklighetsbeskrivning. Både och skulle jag nog skriva.
Det är en utopi för de människor, som inte haft möjlighet att möta människor från främmande kulturer i den vanliga vardagen. Det är en utopi för de människor som fostrats upp i andan - det som är främmande är skrämmande. Det är en utopi för de människor som lärt sig att hemmets härd är guld värd, allt inkl grannar kan vara skadligt och nedgörande för familjens trygghet.
Det finns också människor som vill och vågar möta andra människor, som kommer från länder som ligger långt i från Sveriges gränser. Nyfikna människor som vågar och vill prova nya samtal som inte bottnar mellanmjölkens retorik utan tar avstamp i en vardag som kanske belamrats av krig, fattigdom, naturkatastrofer eller förverkligandet av livsdrömmar.
Okunskap och ointresse skapar fientlighet. Det vi vet lite om, går det ju alltid att skapa en egen sanning kring. Den sanningen - oftast oemotsagd och frekvent upprepad - blir så småningom en verklig uppfattning om "de andra", invandrarna, svartskallarna, kamelförarna, bidragstagarna och de som bara utnyttjar systemet. Vardagsrasismen är inte alltid riktad mot invandrare och flyktingar, den kan också vändas till vardagsförtalet, där "svenskar" som är "lata, bidragstagare" använder all sin kraft till att mjölka "systemet" på pengar. Allt det här grundas i det mesta på okunskap och i bland en rädsla för att sätta sig in i de frågor som berör alla som drabbas eller tvingas in i utanförskap. Det jag inte vet, är inte värt att sätta sig in i....
Jag anser att vi som politiker och tyckare måste sätta ner våra breda eller smala fötter på jorden och trampa i från. Vi kan inte stilltigande låta vardagsrasismen och vardagsförtalet få än mer fäste i vår samhällsdebatt. Ju sämre det går för Sverige, desto större är behovet av att finna syndabockar. Sverige har en jobbkris, som kommer att eskalera ytterligare. Det betyder att vi måste föra debatten kring utanförskap, flyktingar och invandrare på ett sakligt och vardagsverkligt sätt. Integration kommer inte av sig självt, utan alla positiva krafter måste mobiliseras och aktiveras så att vi i verklig mening är rustade för den dagen då krisen avtar. Då behöver vi all arbetskraft som vi kan få. Jag försöker möta vardagsrasismen och vardagsförtalet med en konstruktiv diskussion. Jag hoppas att du gör detsamma.
I morgon börjar partikongressen, det ska bli en rolig och spännande utmaning.
Vi syns i vimlet
Pyry
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar