Efter påstötningar så....skriver jag lite till:-)

Hej igen


Efter att bloggen varit nere för räkning sen mars förra året, har jag blivit påmind om att den bör läggas ner alternativ uppdateras. Efter påstötningar från vänner och släkt, inser jag att det sista ordet inte är skrivet.....


Nytt år, nya utmaningar

Snön har nästan smält bort, synd när det äntligen blivit vitt och barnen fått chansen att åka pulka, skidor och bygga snöborg. Vore trevligt med lite mer snö, några decimeter eller så samt några minusgrader. Det blir så mycket ljusare då och vi blir alla påminda om att det också dygnet har vänt mot varmare tider.

2007 var ett förlorat politiskt år för oss Håbobor. Den nya majoriteten bestående av Bålstapartiet, moderaterna, KD och Fp har ägnat sig åt avvecklingspolitik. Försämrat personaltätheten inom äldreomsorgen, sparkat nyckelmedarbetare inom kommunen, dragit ner på investeringsbudgeten till ett absolut minimun. Provocerat och retat upp både de äldre avseende Pomona och barnfamiljerna- personalen vid Västerängsskolan kring övergången från kommunal till privat skola (friskola). Beslutat att lägga ner skoklosterspelen mm. Överhuvudtaget är läget i kommunen mycket kritiskt. Många anställda har det tufft mentalt, vem blir föremål för nästa nedskärning. Varför gör majoriteten alla dessa nedskärningar. Svaret är lika enkelt som förutsägbart. De vill sänka skatten innan valet 2010.

Håbo kommun är en tillväxtkommun som klarat balanskravet de senaste sex åren fram till 2006, tack vare god ekonomiska hushållning och investeringar som syftat till att förbättra samhällsservicen för medborgarna. Allt som den förra majoriteten presterade var inte bra, men det mesta fungerar alldeles utmärkt. Just därför blir all avveckling av en väl fungerande kommun så ologisk och kontraproduktiv. Den nya majoriteten döljer sin agenda väl genom vackra omskrivningar om nya tag och framtidsoptimism, när den egentligen är helt visionslös (skattesänkning kan ju kanske vara en vision...) I grunden handlar det om revansch, att få sitta i opposition i så många år har skapat ett behov av att få fatta beslut, även om besluten är felaktiga och strider mot samhällsnyttan.

Det finns dock en liten märklighet i den styrande majoriteten. Bålstapartiet var i majoritet så sent som 1998-2002. Folkpartiet var med i förra majoriteten fram till 2006. Att de då väljer att "hämnas" på oss socialdemokrater är en gåta. Jag hade möjligen respekterat förändringarna om det byggde på strikt partiideologiska ställningstaganden, men det handlar om att komma åt personer inte politiken. Det finns ett så starkt behov hos flertalet ledande politiker inom den styrande majoriten att få nypa till sossarna, att ändmålet helgar medlen. Varje beslut som går emot socialdemokratiska beslut eller intiativ är stora segrar i de slutna rummen hos majoriteten.

Jag har blivit beskylld för opportunism, när jag följt socialdemokraternas grundkriterier avseende friskole etableringar, där vi tydligt deklarerat att huvuddelen av föräldrarna, personalen och eleverna ska acceptera en övergång från kommunal till privat skola (friskola). När vi inom S fick klart för oss att så var fallet avseende Västerängsskolan, var det helt naturligt att i fullmäktige rikta en uppmaning om att lägga ner ärendet kring Vittra och börja om på nytt. Om det är opportunism, låter jag dig som läsare lägga värderingen kring, men jag har hela tiden hävdat vår ståndpunkt, före den stora "stormen" när föräldrarna, personalen och eleverna modigt engagerade sig i kampen och även under den tiden då besluten skulle fattas. Nu blir det inte Vittra den här gången, vi får se hur debatten utvecklas. Vi är många fler inom S, som ofta blir beskyllda för det ena och andra. Bl.a. min vän och kollega Agneta Hägglund som i egenskap av kommunalråd la ner många kvällar på att baka kakor och bullar till de anställdas julkaffe. En, vad jag förstått uppskattad gest. Hon har fått mycket hånfulla kommentarer från inte minst ledande företrädare i Bålstapartiet kring detta. Listan kan göras lång och jag återkommer i frågan.

Det blev ett lite längre inlägg, men hoppas det är ok. Utanför mitt fönster i Uppsala, där jag tillbringar mina arbetsdagar fram till 31/5 som vikarierande landstingråd, är gräset åter grönt och snön känns avlägsen. Trist, men jag glädjs åt att Albin (min son) är med på besök i dag.

Vi syns i vimlet
Hälsningar
Pyry